Pianoupplevelse att bära med sig länge, länge

Kristoffer Hyldigs visioner av Jesus barnet trollband publiken i Mariakyrkan, skriver Henrik
Halvarson. • Helsingborgs pianofestival Messiaen": Vingt Regards sur l'Enfant-Jesus''. Kristoffer Hyldig, piano. Mariakyrkan i Helsingborg, 22/8.

Genom Helsingborgs pianofestival har vi fått möjlighet att lyssna till de allra största mästerverken i pianolitteraturen tolkade av de främsta musikerna på den internationella musikscenen. MarcAndre Hamelins tolkning av Liszts stora h-mollsonat och Angela Hewitts framförande av Bachs "Goldbergvariationer" har stannat kvar i mitt minne för alltid.

Den danske pianist Kristoffer Hyldig är måhända inte lika känd som de ovannämnda, men hans sätt att spela Olivier Messiaens monumentala verk "Vingts regards sur l'Bnfant-Jesus", (tjugo betraktelser av Jesusbarnet), kommer säkert att räknas som en av höjdpunkterna i pianofestivalens historia. Under drygt två timmar trollband han publiken i Mariakyrkan med Messiaens ömsom extatiska, ömsom hänryckta visioner av Jesusbarnet i tjugo mångskiftande satser.

Messiaens mästerverk är så oerhört krävande att spela att jag ibland undrade om Hyldig skulle klara av det rent fysiskt. Men det som såg ut som utmattning var nog detsamma som publiken upplevde: känslan av att hypnotiskt dras in i en klangvärld med en helt överväldigande uttryckskraft. Det började så försiktigt och stilla med vilande ack- ord i "Faderns betraktelse''.
Ackord som pianisten smekte fram ur pianot. Gång på gång var det som om han skulle sluta spela, men han lyckades vila i klangerna utan att låta sig stressas. Sedan bröts förtrollningen av ett plötsligt utbrott i den påföljande satsen "Stjärnans betraktelse" med en brutal attack i basen. Därefter kastades lyssnaren gång på gång mellan ytterligheterna i verket. Jag skulle vilja påstå att tonsättaren på detta sätt ställer nästan lika höga krav på publiken som på interpreten. Det händer hela tiden så mycket i musiken att man har fullt sjå med att ta in allt. Det är lätt att gå vilse bland alla teman, motiv, rytmiska figurer och klanger. Det var tur att vi hade Per Nyrens lilla guide att hålla oss till när man inte visste vilken sats vi befann oss

Att förlägga konserten till Mariakyrkan kan tyckas vara ett passande initiativ med tanke på det religiösa innehållet. Men kyrkans akustik är inte idealisk för ett piano. Den långa efterklangen gjorde att i synnerhet basen blev otydlig och bullrig. Stundtals sköljdes man över av klangliga vågor där man inte kunde urskilja de enskilda tonerna. Men det ska påpekas att det inte påverkade helheten. Kristoffer Hyldig bjöd på en oförliknelig upplevelse som jag föreställer mig att alla som var med kommer att bära med sig länge, länge. Henrik Halvarson musikkritiker och skribent på kkultursidan

Det händer hela tiden så mycket i musiken att man har fullt sjå med att tain allt

AI Translation
Piano Experience to carry with you for a long, long time

Kristoffer Hyldig's visions of the Christ Child enchanted the audience in Mariakyrkan, writes Henrik Halvarson. Helsingborg's Piano Festival: Messiaen: "Vingt regards sur l'Enfant-Jésus." Kristoffer Hyldig, piano. Mariakyrkan in Helsingborg, August 22.
Through Helsingborg's piano festival, we have had the opportunity to listen to some of the greatest masterpieces in piano literature, interpreted by the finest musicians on the international music scene. Marc-André Hamelin’s interpretation of Liszt’s great B minor Sonata and Angela Hewitt's performance of Bach's "Goldberg Variations” will remain in my memory forever.
The Danish pianist Kristoffer Hyldig may not be as well-known as the aforementioned, but his way of playing Olivier Messiaen's monumental work "Vingt regards sur l'Enfant-Jésus"
(Twenty Contemplations on the Christ Child) will surely be considered one of the highlights
in the history of the piano festival. For over two hours, he mesmerized the audience in Mariakyrkan with Messiaen's ecstatic and enraptured visions of the Christ Child in twenty varied movements. Messiaen's masterpiece is so incredibly demanding to play that I sometimes wondered if Hyldig would manage to pull it off physically. But what looked like exhaustion was probably the same feeling the audience experienced: the sensation of being hypnotically drawn into a world of sound with an overwhelmingly expressive power.
It began so gently and quietly with resting chords in "The Father's Contemplation." Chords that the pianist caressed out of the piano. Time and again, it seemed as if he would stop playing, but he managed to rest in the sounds without letting himself be rushed. Then the spell was broken by a sudden outburst in the following movement,” The Star's contemplation," with a brutal attack in the bass. After that, the listener was repeatedly thrown between extremes in the piece. I would argue that the composer, in this way, places almost as high demands on the audience as on the interpreter. There's so much happening in the music all the time that it's a challenge to take it all in.
It's easy to get lost among all the themes, motifs, rhythmic figures, and harmonies. Fortunately, we had Per Nyren's little guide to help us when we couldn't tell which movement we were in.
Placing the concert in Mariakyrkan might seem like a fitting initiative considering the religious content.But the church's acoustics are not ideal for a piano. The long reverberation made the bass especially unclear and noisy. At times, one was overwhelmed by waves of sound where it was impossible to distinguish the individual notes. However, it should be noted that this didn't affect the overall experience. Kristoffer Hyldig offered an unparalleled experience, which I imagine everyone present will carry with them for a long, long time.
Henrik Halvarson, -music critic and writer on the culture page